Följande historik är sammanställd av Inga Fransson, föreståndare på Tivedstorp 1999 samt IM:s skrift om Vandrarnas kapell.

Tivedstorp är en gammal finnby. Det var Lille-Hindrik Hindriksson som tände det första svedjefallet här. Långt ifrån annan bebyggelse. En mantalslängd från 1642 berättar, ”Lill Hindrik bor i en stockenstufva på skogen”. Spår efter en sådan stuga finns uppe vid flaggstången.

Detta ensamma nybygge gav upphov till en by som länge hette Lilla Hindrikstorp. Tillväxten gick långsamt 1774 anger mantalslängden fem hushåll 1329 nio, 1846 fjorton, 1870 ett tjugotal. Det blev svårt att försörja sig på ’kolmila” och Tiveden blev tidigt en avfolkningsbygd. Tivedstorp som byn hette från slutet av 1800-talet blev mer och mer öde.

1952 bildades stiftelsen Tivedstorp. Åsynen av överfulla flyktingläger ute i Europa gav Sven Danell , biskop i Skara och engagerad i IM, idén att i Tivedstorp bereda bostäder åt flyktingar och fördrivna, vilkas familjesörjare kunde sysselsättas i skogsbruk-

IM ställde upp tillsammans med en rad ideella organisationer: Svenska kyrkohjälpen, Skara stiftråd , LRF i Skaraborgslän, Rädda Barnen i Mariestad, Mariestads Rotaryklubb samt Tiveds kommun. Domänverket stödde med skogsarbete.

Gårdar köptes in och sattes i stånd. 1954 flyttade de första flyktingarna in. 1956 kom den största gruppen , en rumänsk storfamilj med tre generationer. Efter 12 år i olika flyktingläger hade de hamnat i Bogota i Sydamerika, berövade alla utkomstmöjligheter. IM ordnade resor med flyg och båt - ett levande exempel på individuell människohjälp och hjälp till självhjälp.

En plats for människors möten. Folk kom och hälsade på den lilla kolonin i skogen. Någon undrade försynt om det gick ”att köpa lite kaffe”. Jovisst! Det kom fler. Det blev populärt och 1959 kunde IM öppna en regelrätt kaffeservering uppe vid vårdträdet i gamla mor Johannas stuga.

Den rumänska familjen var 21 personer när de kom. När de 1961/62 kunde flytta till ordnade arbeten i trakten räknade man in 42 familjemedlemmar. Stiftelsen kunde avvecklas och IM övertog ensamt ansvaret för mark och byggnader.

Människor tyckte om IMs Tivedstorp. Strömmen av bilar, bussar och vandrare har ökade. Frivilliga medarbetare har aldrig saknats. Ungdomar från både Sverige och utlandet har ställt upp alltsedan starten. Uppe i Tiveden har många band av vänskap knutits över både nationella och religiösa gränser.

Alltefter behoven har en utbyggnad skett, men varsamt och försiktigt
Handarbetsboden 1961.
Nya kaffestugan 1965.
Vandrarnas Kapell 1968.
Stallet, ungdomarnas samlingsrum 1971.
Klockstapeln 1973. Lägenheterna för gäster 1975.
Tältplåtsen 1985.

Nationalparken har fört med sig många nya besökare och Bergslagsleden är en stor tillgång för gästerna. Försumma inte heller att vandra till den gamla flnnsmedjan ca 150 m söderut, eller till det anrika missionshuset från 1880 norrut förbi fårhuset